Två steg från paradise

Idag släpper Håkan Hellström sitt nya album. Han firar också 10 år som soloartist.

Det finns nog ingen annan artist som jag följt så mycket som honom, jag brukar sällan att ha idoler och favorit artister utan brukar lyssna på lite låtar här och där. Men Håkan Hellströms låtar har alltid satt sig fast på min hjärna. Jag har skrattat, dansat, gråtit och blivit kär till låtarna, och till många låtar är det knutet ett minne vilket gör dem väldigt speciella.

Egentligen visste jag inte att han skulle släppa den nya skivan idag förrän i förrgår då jag läste reklam på tunnelbanan om skivan. Eftersom jag har de andra skivorna ska jag nog pallra mig iväg till någon skivaffär imorgon. Sen ska jag ladda in låtarna i min mobil och spela sönder dem.

2008 i fryshuset. Den enda hyfsat skarpa bilden, dock ser man mer av vakten än av konserten. Det var en helt magisk kväll där jag älskade försent för edelweiss låtarna. Felicia, Lisa och Frida N var med!

2008 på grönan. Anna och Josephine var med, Håkan var bra men publiken var jobbig.

 

Jag och Lisa var på konsert på Cirkus. Jag minns att vi hoppade och dansade, det kom massa konfetti och det var en av de bästa konserterna jag varit på.

 

På Gröna lund år 2009, många av mina vänner var där. Men jag minns att det bara var jag och Lisa som orkade knuffas med allt folk så långt fram som det bara gick.

Detta var på allsång på skansen någon gång, troligtvis 2008. Här var genrepet.

Jag och Josephine var där. Så här såg vi ut på den tiden.

Förutom de här konserterna har jag varit på en konsert i Borås. Jag såg honom även på Way out West i år. Nuförtiden är det dock inte lika hysteriskt som förut. Jag kom på mig själv med att se Håkans Way Out West genrep från en parkbänk en bit bort med min Niclas.

/K